"Ferro" Intuch Norduch EEch Almanza Certain Timing ~ 2001.05.04 - 2007.11.17

Vi har sparat texten om Ferro från han egna sida han hade på hemsidan [HÄR]

År 1999 frågade jag Ragnhild Ulin – kennel Almanza när hon skulle ha sin nästa kull efter Ada – Multichampion Almanza Mad About Chocolate. Jag hade läst ganska mycket om Ada i Charmören sedan 1996. I december 2000 hörde Ragnhild av sig till mig och berättade att de planerade att para Ada en sista gång 2001. Jag övertalade min sambo Tomas att en chans som denna kommer aldrig igen och idag är vi båda övertygade om att vi gjorde det enda rätta som tingade en valp ur kullen.

När Ferro var ca 4-5 månader gammal gjorde han redan små minisök med stor motivation och jag förstod tidigt att det han skulle komma att uppfylla mina förväntningar som arbetshund. Det är svårt att skriva en kort sammanfattning om en hund som Ferro. Han var min ögonsten och en härlig arbetshund som alltid var pigg på nya upptåg.

Ferros styrkor låg främst i sökarbetet där han ständigt visade upp sin utmärkta viltfinnarförmåga, alltid med mjuk mun och aldrig skulle han drömma om att viltvägra. Det fanns helt enkelt inte i honom. Man kunde nästan se honom tänka att finns det vilt därute så ska det banne mig hem. Han var inte supersnabb men väldigt effektiv och använde sin näsa väl.

Ferro kunde vara en envis rackare ibland på dirigering och tyckte många gånger att han kunde bäst själv och han lyckades alltid lösa uppgiften även om det ibland var mera på eget bevåg. Det fanns en hel del djävlar anamma i denna hund och det hände att jag svor över honom ibland. Som parkamrat i de högre klasserna var han en kanonpartner. Det hände aldrig att han på någon vis visade någon form av illvilja eller aggression mot sina parkamrater oavsett kön och ras. Jobbet gick alltid först och vem har tid att tjafsa när det finns viktigare uppgifter att lösa?! Vidare slapp jag det irriterande pissandet som en del hundar håller på med under prov oavsett kön. Vi gjorde vår första trevande provstart 2002 och den sista i EKL 2006. Under hösten 2006 hann vi även med ett godkänt KKL och det var i mitt tycke kronan på verket så långt. Vad har man för glädje av en provhund som inte fungerar i skarpt läge?!


Far & son, Ferro & Figo sommaren 2007

På exteriör sidan lyckade vi tidigt med att kamma hem det svenska utställningschampionatet på 4x4 Vadstena utställningen där Inge E:sson Thor gjorde honom till champion i en stor jaktklass med 17 hundar. Ferro var en flat av medelstorlek utan några överdrifter.

Han hade ett vackert huvud med vackra mörka ögon och var välbalanserad och bars upp av en utmärkt benstomme. Han var en hund som gav intryck av fysisk styrka och var alltid välmusklad och i bästa form tack vare allt apporteringsarbete. Ferro var en hund med en toppline utöver det vanliga och en mycket stark rygg, jag har aldrig någonsin cyklat med honom som många tvingas göra. En annan viktig rasdetalj som var till Ferros fördel - var hans utmärkta starka & välformade tassar – något som ganska många flattar saknar. Engelsmännen anser att bra tassar är mycket viktiga och jag håller med eftersom de har en viktig stötdämpande funktion i arbete.

Övriga championat som vi kammade hem under åren var INTUCH som ganska få flattar lyckas få idag då de saknar den viktiga provmeriten, d.v.s. en 2:a i ÖKL på jaktprov.

Ferro hade många mycket goda retrieveregenskaper och var en härlig hund att jobba med, tyvärr rycktes han ifrån oss allt för tidigt p.g.a. cancer i blodkärlen – hemangiosarcom.

Jag är idag mycket glad över att vi tog en parningsvalp efter honom vid namn Il Sano´s Figo och dessa båda mina gossar trivdes otroligt väl ihop och många var de gånger som jag undrade om de kände släktbanden… Far och son fick ca 17 månader ihop och idag är jag tacksam över att Figo fick en så underbar och stabil läromästare som Ferro faktiskt var.


Far & son på jaktträning 2007

Ferro fick några kullar i Sverige men även i USA och en kull i Finland. Samtliga valpar verkar ha fått Ferros härliga mentalitet mer eller mindre. Det som kännetecknade Ferros valpar var att de alla var lugna som små valpar och otroligt snälla och goa. Vidare fick de allra flesta en välbalanserad konstruktion.

Flera av barnen visar nu framfötterna i ring och skog. Ur alla kullarna från 2006 finns det jaktmeriterad avkomma varav Figo är en.

En syster i den finska kullen – Flatkiss Certain Magic imponerade stort på finska FM 2007 genom att vinna provdelen i juniormästerskapet. Tikens utmärkta näsa och sök gjorde henne till provdelens vinnare. Hon förlorade dock titeln med en poäng p.g.a. utställningsdelen. Men här har Flatkiss Certain Magic tagit revansch genom att knipa ett cert i Finland november 2007. Tiken lovar mycket gott främst på arbetssidan och det finns flera härliga förmågor i denna kull. Flera har CK, samt tidigare nämnda tik med cert, en syster som bor kvar hos uppfödaren har samlat ihop olika baltiska utställningstitlar så nog bådar framtiden gott.

Ferro gick hela tiden från klarhet till klarhet arbetsmässigt och vi hoppas att avkomman gör detsamma. De valpar som har kommit till aktiva ägare har nog många roliga år framför sig. Till min stora glädje har Ferro redan samlat in några bruksavelspoäng tack vare kullarna från 2006. Min filosofi är att använda mina hanar till jaktmeriterade tikar och det är nog därför resultaten redan har börjat visa sig. Det gäller att avla på jaktligt goda hundar - om det är sådana egenskaper man värdesätter.

Jag kommer att minnas Ferro med stor värme och saknad främst p.g.a. hans härliga personlighet och stora arbetsglädje som många fick uppleva under olika lagtävlingar, prov mm. Sonen Figo lovar mycket gott både arbetsmässigt och exteriört och på så vis lever Ferro vidare genom Figo och de andra barnen. Jag tror och hoppas att vi kommer att få höra mera om Ferros avkomma i framtiden. Det är bara så otroligt synd att han själv inte får vara med längre och delta i stort och smått. Ferro kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta


Ferro sommaren 2007